Publicerad 19 februari 2012

På Åkersskolan i Strängnäs jobbade fram tills han greps den 4 maj 2009 en man vid namn Lennart Gustafsson, född 1948. Han undervisade i bland annat matematik, fysik, teknik och kemi, och agerade även klassföreståndare för en årgång elever som började vid skolan hösten 2006. Åtskilliga rykten gör gällande att han visat besynnerligt intresse för flickorna i klassen sedan långt tillbaka, men det är först nu hans takter kommer leda till något åtal.

Denna höst kommer en flicka från en utsatt miljö till skolan och börjar 7:an. Med skarp blick tycks Gustafsson omedelbart lägga märke till att något besvärar henne. Hon söker även någon att prata med och stannar ofta kvar på skolan efter den är slut, inte vidare sugen på att återvända hem. Detta leder till en tätare kontakt mellan henne och läraren, som visar intresse för hennes situation. Hennes känslor för honom blir snabbt varma och en ren förälskelse uppstår innan terminen nått sitt slut, en Gustafsson skulle komma att använda för att tillfredsställa sina egna sexuella behov. För att citera domstolsdokument:

“Hon mådde mycket dåligt när hon började på högstadiet. Hon hade haft samtal med skolkuratorn sedan fjärde klass. Hon hade hon det jobbigt hemma. Modern var psykiskt instabil. Hon hade precis fått ett nytt syskon. Fadern reste runt mycket. Hon kände att ingen hade tid för henne. Hennes nära vän hade tagit självmord. Hon hade inga vänner. Hon upplevde Lennart som en mycket trevlig person som hon kände att hon kunde ty sig till. Hon sökte efter en fadersgestalt.”

En av de gånger då hon stannar kvar efter skolan, i december 2006, gör Gustafsson ett sexuellt närmande – han kysser henne samt tafsar henne på brösten, medan hon fortfarande är 12 år gammal. Under kommande två år blir det betydligt mer av detta, även fast flickan inte vill ha någon sexuell relation. I polisförhör erkänner han senare att han i sin tur också förälskar sig i henne under denna tid. Inledningsvis är den sexuella kontakten endast fråga om beröring med fingrarna, men Gustafsson trycker på mer och mer för att få henne att gå med på vaginalt samlag. I april månad ger hon slutligen med sig och försöker sig på detta detta – vilket blir hennes första sexuella erfarenhet. Hon upplever dock detta göra ont, och när hon till slut brister ut i tårar avbryter han försöken. Han fortsätter dock försöka under kommande månader, och i september fullbordas det första samlaget.

Tiden mellan september 2007 och gripandet maj 2009 är fylld med utflykter dem emellan, där hon bara vill ha någon att prata med, medan han ofta förser henne med alkohol och har sex med henne på diverse platser han valt – i hans hem, i baksätet på hans bil, i skolan, på offentliga toaletter m.m. Personal på skolan lägger förstås märke till vad som pågår, och rektor Lars Borg informeras på ett mycket tidigt stadium – kanske så tidigt som i december 2006, enligt denna nyhetsartikel. Han underlåter dock i strid med svensk lag att anmäla detta, och inte ens när läraren häktas den 4 maj 2009 säger man annat än att han har gått och sjukskrivit sig. Strax efter detta hände flyttade rektor Borg över till en ny arbetsplats – Strängnäs Nya Skola.

För att citera från flickans berättelse till tingsrätten:

“Hon fick skolka från gympa- eller tyskalektionerna för att de skulle kunna ses. Lennart bad henne att skolka fler gånger. Under 2008 upptäckte hon att det skett en ändring i hennes schema. Hon hade fått håltimme under tre timmar på fredagarna. Lennart var ledig samtidigt som henne varför de kunde ses varje fredag.”

“Därefter föreslog Lennart flera gånger att de skulle ha samlag. Han var så pass pådrivande att hon tyckte att det var jobbigt. I maj 2007 gjordes ett nytt försök, varefter ytterligare 10-12 stycken försök gjordes. Hon upplevde att smärtan var för stor. Han avbröt efter ett tag. Hans penis hade vid varje försök kommit in en bit i hennes slida.”

“När de väl började ha samlag blev samtalen färre. Hon fick inte ut något av samlagen. Ibland ställde hon upp bara för att få prata efteråt.”

“Lennart gav henne kontinuerligt instruktioner på vad hon skulle säga om det hela uppdagades. Hon fick kommentarer av elever som frågade vad de höll på med. Hon förnekade hela tiden att hon och Lennart hade en relation för att skydda honom.”

“Till en början var hon förälskad i Lennart. Han kallade henne för lilla gumman och sa att han älskade henne. Lennart gav henne gåvor. Hon fick ett pärlhalsband av honom 2008. Hon fick pengar 2-3 gånger för att fylla på kontantkortet till mobilen. Hennes kärlek till Lennart dog efter första samlagsförsöket i april 07. Därefter mådde hon dåligt när de träffades. När hon kom hem efter deras träffar duschade hon länge och skrubbade sin kropp. Det hände också att hon kräktes. Under 2008 försökte hon ta sitt liv genom att bl.a. ta överdoser av piller. Lennart var mycket kontrollerande vid denna period. Hon kände då att hon inte orkade leva mer. Skälet till varför hon fortsatte att träffa Lennart var för att det kändes som att han hade någon slags makt över henne. Hon skulle dessutom behöva se honom varje dag i skolan. Han var den som skulle sätta betyg. Det skulle bli en mer pressad situation än det redan var. Hon försökte att avsluta det hela när hon började känna sig tryggare i sina vänskapsrelationer. På höstterminen i åttan skrev hon ett påhittat brev till Lennart. Hon skrev att hon varit i Stockholm på sommarlovet och haft samlag. Hon skrev också att hon blivit gravid. Lennart svarade att han tyckte det var äckligt gjort av henne och att han avstått samlag med sin fru för hennes skull. Vid ett annat tillfälle sa hon att att skolans kurator ställde jobbiga frågor om deras relation. Senast hon försökte bryta var i april 2009. Hon fick därefter sms av Lennart där det bl.a. stod ” jävligt schyst att göra så här”. De skulle ha tagit en tur med hans bil den 7 maj 2009 då hon hade för avsikt att bryta deras relation, men då greps han. Då kände hon en stor lättnad.

Kuratorn på skolan har försökt att prata med henne om Lennart. Hon har inte vågat berätta på grund av rädslan för att få skulden för det som skett och för att alla ska tycka att hon är äcklig. Hon har skämts otroligt mycket över detta. Hon kan inte förstå varför hon gjorde det hon gjorde med Lennart. Hon kände en lojalitet för Lennart varför hon inte berättade något om deras relation vid första polisförhöret.”

“Hon känner att hon är i behov av livslång terapi. Hon får idag stöd av en kurator och legitimerad psykolog.”

Innan han häktas skulle de ha haft över 80 sexuella kontakter. Så här skriver åklagaren om gärningsbeskrivningen:

”Grov våldtäkt mot barn

Lennart Gustafsson har under tiden januari 2007 fram till och med december 2008 på olika platser inom Strängnäs kommun vid mer än 80 tillfällen haft samlag med A, född 1993, eller i vart fall vid dessa tillfällen genomfört annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är att jämställa med samlag. Han har därvid genomfört vaginala samlag, orala samlag – där båda med munnen berört den andres kön, berört hennes kön, fört upp en eller flera fingrar i hennes underliv samt låtit henne beröra hans kön.

Sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning

Lennart Gustafsson har under våren 2009 inom Strängnäs kommun allvarligt utnyttjat att A, född 1993, stått i beroendeställning till honom i hans egenskap av lärare och därigenom förmått henne att vid cirka fem tillfällen ha vaginala och orala samlag.”

Vad det gäller Gustafssons egen version av händelserna så bekräftar han både ingången sexuell relation med flickan samt även att ha förälskat sig i henne, men hävdar att det är hon som tagit initiativ till detta umgänge. Som nästan alla pedofiler uttrycker sig om sina offer, anser även Gustafsson att flickan var mer som en vuxen än som ett barn. För att citera:

“Under vårterminen 2007 utvecklade han känslor för henne. De blev förälskade i varandra. Det var troligtvis i februari år 2007 som idén om att de skulle ha sex kom upp. A förde det först på tal. Hon sa det inte direkt ut men han fick klart för sig den andra gången som hon sa saker som tydde på det.”

“A hade fått preventivmedel, tabletter. Eftersom hon kunde glömma att ta dessa använde de även kondom.”

“Han har pratat med rektorn vid fyra tillfällen angående A. Han är medveten om att en lärare inte skall ha sexuella relationer med en elev. Det som skett har varit på A:s villkor och han har aldrig gjort något som hon inte har velat. Det byggde på frivillighet, ömsesidighet och kärlek. Hon har drivit det framåt. Det var hans ansvar att sätta stopp. A är vuxen i sitt sätt att tänka och prata och för sin ålder betydligt mer mogen. Han hade utbyte av att prata med henne. De hade ett förhållande. Han såg henne inte som ett barn.”

Skolkuratorn hade dock en annan uppfattning:

“A har bett om förlåtelse för att hon inte berättat tidigare om vad som hon varit med om. Hon mår inte bra. Hon tror att A har ett stort behov av att få berätta och få rätsida på det som hänt. Hon kommer förmodligen att behöva långvarig terapi. Hon tar på sig skuld för vad som har hänt. Hon har drabbats av panikångestattacker. Även omgivningens reaktioner påverkar A. Hon har givit uttryck för att hon inte vill leva längre och att hon är körd. A är en intellektuellt och teoretiskt mycket mogen men känslomässigt omogen.”

Gustafsson tog även tillfället i akt att fotografera henne naken och sparade dessa bilder trots att han gett löfte om att förstöra dem.

“Han vet inte varför han i ett kuvert på skolan samlat brev mm. Troligtvis har han fått det av A när hon städat ur skåpet inför sommarlovet 2007. Han måste också ha fått breven tillbaka. Att han hade hennes fotografi på CD-skiva blev han medveten om först när han tankade över familjebilder.”

Vad det gäller tingsrättens bedömning har den bl.a. detta att säga:

“Under vårterminen 2007 utvecklades deras förhållande till en sexuell relation. De har båda beskrivit att de någon gång i mitten av vårterminen försökte ha samlag med varandra. A var vid tidpunkten nyss fyllda 13 år. Lennart Gustafsson var väl medveten om hennes ålder. Han har också beskrivit henne som sexuellt oerfaren.

De sexuella handlingarna som Lennart Gustafsson och A i överensstämmelse med varandra har beskrivit innefattar fullbordade vaginala samlag, orala samlag, försök till samlag där penis varit i beröring med A:s könsorgan samt att Lennart Gustafsson med sina fingrar berört hennes könsorgan och fört in sitt finger in hennes underliv. Deras berättelser är i övrigt förenliga om att samlag förekommit i skolbyggnaden på flera olika ställen, i en klubbstuga, i Lennart Gustafssons bostad och i hans bil. Berättelserna skiljer sig åt i huvudsak på tre punkter nämligen vem som tagit initiativet till den sexuella samvaron, i vilken omfattning de haft samlag i bilen och om de haft samlag i samband med bilturer på ytterligare platser. Tingsrätten vill redan här framhålla att det självfallet är så att den vuxne alltid bär det fulla ansvaret oavsett om barnet tagit eget initiativ.”

“A:s mamma har tydligt märkt att A:s mående försämrades under år 2008 och att hon försökte motivera henne att ta kontakt med jourhavande kompis. A själv har berättat att hon mådde så dåligt att hon gjorde försök att ta sitt liv. Vidare bekräftar förhöret med Åsa Zentio att A under perioden känt sig pressad i den situation som uppstått och att hon varit frustrerad och inte heller har kunnat ta emot stöd eller hjälp hon behövde.”

Efter en relativt kort rättegång döms Lennart Gustafsson till fem års fängelse den 21 juli 2009.

Tidslinje

Hösten 2006 – målsägande börjar sjunde klass och träffar då Lennart Gustafsson, som också är hennes klassföreståndare. Hon börjar nästan omedelbart ha en förtrolig relation med honom, då hon upplever honom vara en som lyssnar utan att döma.

December 2006 – när hon är 12 år gammal gör Gustafsson sitt första närmande och både kysser henne och tar henne på brösten. Att döma av sin dagbok förälskar hon sig i honom vid denna tid.

Januari 2007 – En lång period av intima sexuella kontakter påbörjas. Flickan uppskattar att en vuxen ser henne och får ut något känslomässigt av det hela, medan han i sin tur får sina sexuella behov tillfredsställda.

22 mars 2007 – målsägande följer med Gustafsson hem och blir fotograferad naken. Hon uppmanar honom förstöra bilderna, men dessa upphittas ändå under husrannsakan.

April 2007 – efter en tids påtryckningar får Gustafsson äntligen henne att gå med på vaginalt samlag, men hon upplever det alltför smärtsamt. När hon börjar gråta ger han upp försöken.

September 2007 – första vaginala samlaget fullbordat efter flera månaders avbrutna försök. Från och med nu sker de löpande i Gustafssons barns sovrum i fall det är hos honom, eller i baksätet på hans bil om de är ute någonstans. Ofta förser han henne med alkohol inför akterna. Vid några tillfällen är de på offentliga toaletter, och i ett något större antal är de på skolområdet.

April 2009 – under ett samlagstillfälle ute i hans bil dyker en annan bil upp på platsen. Han får panik och kör därifrån – därefter träffas de inte mer.

4 maj 2009 – Gustafsson anhålls och häktas samt stängs av från skolan. Skolan meddelar elever att han är sjukskriven.

21 juli 2009 – tingsrätten meddelar dom: 5 års fängelse.

4 september 2012 – troligt frigivningsdatum efter 2/3 av straffet avtjänat.

Länksamling

http://ekuriren.se/nyheter/strangnas/1.292016-larare-haktad-for-valdtakter
http://ekuriren.se/nyheter/strangnas/1.299009-lararen-ar-avstangd
http://ekuriren.se/nyheter/strangnas/1.355741-kopplingen-mellan-lararen-och-eleven-har-varit-kand-i-flera-ar
http://ekuriren.se/nyheter/strangnas/1.362467-atal-drojer-mot-strangnaslarare
http://ekuriren.se/nyheter/strangnas/1.413929-larare-atalas-for-grov-valdtakt-mot-barn
http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.417981-rattegangen-mot-lararen-inledd
http://ekuriren.se/nyheter/strangnas/1.430438-fem-ars-fangelse-for-strangnaslararen
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5457681.ab

54-årige mellanstadieläraren Thomas Warner

Runt 11-tiden i måndags greps en lärare vid namn Thomas Warner i närheten av den skola där han jobbar efter att en servicetekniker slagit larm om innehållet på mannens bärbara dator. Warner hade tidigare lämnat in sin dator här, men firman tog kontakt med polisen när de upptäckte barnpornografi på den. I samband med gripandet gjorde man också husrannsakan i mannens hem i Arizonas delstatshuvudstad Phoenix.

Warner har under de senaste sex åren undervisat vid mellanstadieskolan North Ranch Elementary, och vid sidan om detta har han även bedrivit undervisning på fritiden kopplad till skolan. Innan detta hade han arbetat fem år på andra skolor i stadsdelen Paradise Valley. Men den senaste veckan kom det alltså fram att han trots detta haft barnpornografi på sin PC – bilder och filmer utspridda på flera olika medium, lösa hårddiskar och dylikt. Allt som allt tycks det röra sig om flera hundra pornografiska bilder och filmsnuttar av pojkar i åldrarna 8-12 år. I polisförhör berättade han att han under det senaste årtiondet samlat på sig dessa bilder från nätet väl medveten om att det var olagligt och trots att han som mellanstadielärare arbetade med barn. Han förvarade oftast materialet på USB-minnen för att dölja det från sin fru. Utöver detta så erkände han även att han är sexuellt attraherad till småpojkar.

Efter gripandet tillkännagav skolan vad det var frågan om i direkt telefonsamtal till alla föräldrar med elever på skolan, och Marty Macurak från stadens skolledning meddelade också att han blivit av med sin lärarlicens som följd av detta. Till skillnad från i Sverige offentliggjordes hans identitet omedelbart, och arrestbilden finns att skåda på Maricopa:s sheriffkontors hemsida. I Sverige har däremot en viss Pontus Enhörning ännu inte exponerats som dömd pedofil i vår massmedia trots fällande dom. Rubriceringen för Warrens brott är Sexual exploitation of a minor, i vilket även ingår att inneha barnpornografi. Men när personerna på bilderna är under 15 års ålder, såsom i detta fall, bestäms straffskalan av särskild lagstiftning – paragraf 13-705 av Arizonas brottsbalk, vilken lyder som följer:

“D. Except as otherwise provided in this section, a person who is at least eighteen years of age or who has been tried as an adult and who is convicted of a dangerous crime against children in the first degree involving aggravated assault, molestation of a child, commercial sexual exploitation of a minor, sexual exploitation of a minor, aggravated luring a minor for sexual exploitation, child abuse or kidnapping shall be sentenced to a term of imprisonment as follows:

Minimum Presumptive Maximum
10 years 17 years 24 years

A person who has been previously convicted of one predicate felony shall be sentenced to a term of imprisonment as follows:

Minimum Presumptive Maximum
21 years 28 years 35 years”

Således: Om man blir tagen i Arizona med pornografiska bilder av personer under 15 år på sin dator åker man på minst 10 år och max 24. För återfallsbrott gäller minst 21 år och högst 35. I Sverige klarar sig däremot 90% av de pedofiler som begår samma gärning här – vilket i svensk lag rubriceras som barnpornografibrott – undan med endast dagsböter, medan återstoden får någon månad i fängelse. För längre jämförelse mellan svenska och amerikanska straff, se detta tidigare inlägg.

Nyhetslänkar:

http://www.kpho.com/story/16926340/4th-grade-teacher-jailed-on-sex-exploitation-charges
http://www.myfoxphoenix.com/dpp/news/crime/teacher-admitted-attraction-to-young-boys-2-14-2012
http://www.myfoxphoenix.com/dpp/news/crime/Teacher-Arrested-2-13-2012

Publicerad 12 februari 2012

I början av 1998 hade en 34-årig man vid namn Patrick O. Kennedy gift sig och flyttat ihop med en kvinna som hade två barn – en åttaårig dotter och en fyraårig son. Han hade flera äktenskap bakom sig vid det här laget, där han främst sökt sig till kvinnor som redan hade egna barn. Vid denna tid har han haft ett rätt produktivt yrkesliv bakom sig och börjat förvärvsarbeta redan vid 17 års ålder, vilket tycks ha gjort denna kvinna överförtjust. Staden New Orleans har nämligen inte gjort sig känd för moraliska och skötsamma invånare, och rediga män måste nog sägas vara en bristvara. Dock skulle hon snart upptäcka att hon dragit en nitlott av det värsta slaget.

Efter att ha bott med kvinnan och hennes barn i någon månad smyger han sig natten mellan den 1:a och 2:a mars 1998 på den åttaåriga dottern i hennes sovrum; själv är han en bjässe på 130 kg. Han tycks vid detta tillfälle ha slagits av enorm sexuell lust till denna flicka, och hon vaknar av att han håller fast henne och våldtar henne i hennes egen säng. Han genomför en fullständig vaginal penetration på flickan, vilken får som följd att hon blir helt söndersargad i skrevet och blöder enormt. Citatet i faktarutan ovan är från biträdande distriktsåklagare Clarkes vittnesmål om det läkarutlåtande som skulle följa.

När gärningen är över tycks han under natten inse att han nog försatt sig själv i enorm knipa, för under morgontimmarna ägnar han sig åt att försöka städa undan och dölja spåren av vad som hänt, samt instruerar flickan i vad för historia hon ska berätta för polisen. Han ringer själv 911 (akuttelefonen) följande morgon och påstår att två tonårspojkar har våldtagit flickan i deras garage. Polis är på plats inom 5 minuter, och då pågår samtalet fortfarande. Polismannen Michael Burgess skulle senare vittna om sin förvirring när han inte såg något i garaget eller omnejd som tydde på att en våldtäkt hade ägt rum där. Burgess hade genom att ha anlänt så snabbt förväntat sig kunna ta gärningsmännen på bar gärning, men såg inte skymten av några som stämde in på beskrivningen. Han fann dock gott om blod inne i huset, bl.a. ett spår på golvet som ledde upp till flickans rum. Mannen förklarade det med att han hade burit upp flickan till rummet efter händelsen. Utanför huset hade polismannen skådat en plätt koagulerat blod i gräset, men inget blodspår därifrån.

Flickan var då fortfarande i huset. Med Kennedy närvarande har man svårt att få ut några svar ur henne utan att han avbryter och svarar åt henne, men hon berättar efter en stund att två tonårspojkar hade dragit ut henne på gräsmattan och våldtagit henne där. Kennedy vittnar att han själv sett de två unga männen fly från platsen och beskriver en av dem mycket ingående. Bland annat säger han att det ska ha varit fråga om en svart tonårspojke med en kroppsvikt på 115-120 kg, kortklippt och med en guldring i sitt ena öra. Pojken ska ha flytt från platsen på cykel. Polisen söker med Kennedys hjälp igenom grannskapet efter en cykel som passar in på det signalement han beskrev inledningsvis, men trots att han pekar ut en cykel vid en matvaruaffär så stämmer den inte alls in på den beskrivning han gav ursprungligen.

På sjukhuset intervjuas även flickan om sin våldtäktsman, och hon svarar att han var en svart tonåring, men av genomsnittlig kroppsbyggnad. Efter uppmaning från Kennedy bekräftar hon att mannen ska ha haft en guldring i örat.

Vittnesmålen leder dock till att man hittar en 16-åring vid namn Devon Oatis med en kroppsvikt på 120 kg. Ironiskt nog stämmer dock inte det alibi han ger. Med sin mor närvarande hävdar han att han gått till skolan som vanligt och varit där när det hände, men när man kontrollerar detta med skolan så får man reda på att han stängdes av därifrån för flera månader sedan för slagsmål på offentlig plats. Sedan dess har hans mor skjutsat honom till skolan varje dag, medan han gått hem till fots och bara låtsats vara närvarande för henne.

Kennedys historia håller inte

När polisen tvingas följa villospår gång på gång och de vittnesmål som avgetts inte alls stämmer med teknisk bevisning, börjar man allt mer misstänka styvfadern för övergreppen. Dessutom får man reda på att han hade ringt sitt jobb två gånger några timmar innan han ringde 911 och dels sagt att han inte kunde komma till jobbet, dels frågat om råd när det gäller att få bort blod från mattor eftersom hans styvdotter ”just blivit en ung dam”. Strax efter halv åtta ringer han också ett annat mattföretag, B&B Carpet Cleaning, och efterfrågar en akututryckning i sitt hem för att tvätta bort blod. Företaget lyckas dock inte ordna detta snabbt nog, för när den anställde de skickar ut anländer – Lester Theriot – är polisen redan på plats och har spärrat av brottsplatsen.

Under mitten av mars häktas Kennedy misstänkt för våldtäkten på sin styvdotter. Trots att han är ekonomiskt utblottad och får en offentlig försvarare, ges han genom denna möjligheten till extremt omfattande utredningsarbete för att upphäva sin skuld. Bland annat gör man från försvarets sida sitt bästa för att få Oatis fälld som gärningsman genom att påpeka att han dels inte var i skolan som han hade sagt, dels hade en cykel som liknade den som beskrivits – även om denna cykel av polisen bedömdes inte alls vara i brukbart skick. Dessutom hävdar man att offret inte är kapabelt att vittna objektivt på grund av sin unga ålder vid brottstillfället, utan har fått lära sig allt om hur det gick till genom åklagarmyndighetens ledande frågor under resans gång. Senare i Louisianas Högsta Domstol hävdar han också att han är förståndshandikappad men att han på grund av stigmatiseringen inte velat tillkännage detta förrän i denna instans. Detta trots att han i den första domstolen gjort sitt bästa för att framstå som en duglig och och produktiv samhällsmedborgare.

När även hans fru tillstår att han är oskyldig så omhändertas dottern från hemmet, då modern betraktas som en olämplig vårdnadshavare för att hon anses nonchalera hennes dotters hälsa och skyddsbehov. I samhällsvård berättar dottern att Kennedy tvingat henne vittna som beordrat, och att det i själva verket var han som våldtog henne. Nu följer en rättsprocess som pågår i hela fem år, där den misstänkte gärningsmannen hela tiden drar ut på villospår för att fälla åtalet. Bland annat hävdar han att faktumet att den som hade hand om juryurvalet var vit skulle innebära att han som svart man riskerar att diskrimineras. Rätten kallar in statistiker och sociologer för att utreda om det under den tioårsperiod som föregick åtalet fanns grund för att påstå att man diskriminerade i urvalet till juryutnämningar, men fann ingen påtaglig diskriminering mot svarta. Enbart de kortfattade sammanfattningarna av resultaten av hans yrkanden fyller tiotals sidor i domen, varför det som lekman kan vara svårt att få sig en överblick om just vad för problem han upplever sig se, men det tycks mest bara vara fråga om desperat förhalande och försök att pröva allt möjligt som kan tänkas fria honom. Det framkom också under rättegången ett vittnesmål om att han hade våldtagit en liten flicka år 1984 vid 19 års ålder, som då var 8-9 år gammal, men att han aldrig åtalades för detta. Vid detta tillfälle var han precis som nu gift med hennes vårdnadshavare.

Det ser kört ut för Kennedy, men han får uppbackning

Den 25 augusti 2003 förklaras han slutligen skyldig, och dagen efter meddelas också domen. Han får dödsstraff för grov våldtäkt mot barn under 12 års ålder. Nu följer dock en ny process, där han överklagar till Lousianas Högsta Domstol, återigen med offentligt försvar. Efter ytterligare nästan fyra år bekräftar denna domstol den 22 maj 2007 samma dom. Vid det här laget har dock vissa rättsexperter börjat intressera sig för fallet, särskilt eftersom det är mycket ovanligt att någon får dödsstraff i USA för andra brott än mord, så när han överklagar till USA:s Högsta Domstol har han som ombud en elitjurist vid sin sida – Jeffrey L. Fisher. Denne man är professor vid USA:s tredje mest renommerade juridikfakultet – Stanford University. Hans specialitet är just den Högsta Domstol och de domslut som meddelas av denna, vilka blir prejudicerande för hela USA:s rättsväsende. Vid det här laget har Kennedys före detta styvdotter själv börjat studera till jurist, och hon är helt på det klara med att hon vill se dödsstraff för hans del, vilket är just det som överklagande handlar om. Rättsväsendet frågar sig om dödsstraff i detta fall är i enlighet med den amerikanska författningens åttonde tillägg, det om ”cruel and unusual punishment”, som ska förhindra grymma och godtyckliga bestraffningar. Enligt Fisher står Louisiana-domen helt i strid med detta tillägg.

Efter att inlagorna i HD:s rättsfall skickat runt på remiss till diverse organisationer för att samla in synpunkter, kommer så den stora dagen den 16 april 2008 – dagen då man står i världens mest betydelsefulla rättssal och ska argumentera för att domen måste upphävas. Trots att han grillas hårt om sin argumentation så är Fisher mycket väl förberedd och gör ett lysande framträdande vid domstolen. Biträdande distriktsåklagare Juliet L. Clark är också närvarande, men gör inte alls ett lika självsäkert intryck när hon argumenterar för Louisianas inställning. Texas motsvarighet till vår justitiekansler, R. Ted Cruz, håller också anförande eftersom ett bifall för försvaret i denna domstol skulle få som följd att även Texas skulle vara tvunget att skrota sin lag om dödsstraff för de som våldtar barn. För att lyssna till argumentationen eller läsa text från den, gå hit.

Denna process sker mitt under det amerikanska presidentvalet, och både Obama och McCain uttalar sitt stöd för dödsstraffet. Men när domen kommer den 25 juni förklarar fem av de nio justitieråden domen ogiltig, då den anses strida mot det åttonde författningstillägget; Fishers argumentation hade gett resultat. Justitierådet som författade det beslut de fyra andra domarna ställde sig bakom hette ironiskt nog också Kennedy, precis som gärningsmannen. Fyra av de fem republikanskt tillsatta justitieråden (även Clarence Thomas, som själv är svart) röstar för att tillåta domen, och alla fyra demokratiskt tillsatta röstar för att upphäva. Republikanen Kennedy har ofta varit vågmästare på grund av sina liberala böjelser, och han är det även här. När domen skickas tillbaka dömer Louisiana Kennedy istället till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning, och nu får han sitta på Louisiana State Penitentiary i resten av sitt liv. Detta är ett enormt stort komplex av delanstalter, som lustig nog kallas ”läger” i den offentliga nomenklaturen.

Boston Legal

Även fast denna process var av mycket stor betydelse, tog viss populärmedia sig stora friheter med hur den framställdes. Den fjärde säsongens sjuttonde avsnitt (”The Court Supreme”) av Boston Legal, som nyligen sändes på TV 4 Guld, baserades på just detta rättsfall, men här förvanskades ett antal saker:

I verkligheten hade våldtäktsmannen kunnat sköta ett relativt normalt liv med arbete och dylikt, samt kunnat läsa sig till de kunskaper han behövde. I serien framställdes han som gravt förståndshandikappad.

I verkligheten var det när fallet kom till HD inte det minsta fråga om hans skuld – även försvaret tog den för helt given. Men i programmet framställdes det som fullt möjligt att han var oskyldig.

I verkligheten vägde han 130 kg och var således mycket kraftig, medan han i programmet hade genomsnittlig fysik.

I verkligheten var Kennedys ombud i HD en av USA:s bästa jurister, som man kunde förvänta sig denna triumf från. I serien framställdes advokatens engagemang som inledningsvis stapplande, men väl i HD får han för stunden till en enorm lyckoträff.

På det stora hela framställs i serien USA:s Högsta Domstol som en grupp rasistiska, ärkekonservativa män som betedde sig ohyfsat och inte hade mycket grepp om juridiken. Man låtsades som att USA:s HD ursprungligen skulle ha haft som syfte att stå på den lilla människans sida, när dess syfte i själva verket är att pröva lag mot författningen och vara en del av maktdelningstrion – den dömande makt som stod sida vid sida med den verkställande och den lagstiftande makten.

Visserligen försökte Kennedy under sitt överklagande till Louisianas Högsta Domstol framställa sig själv som förståndshandikappad, men rätten köpte inte det. För att citera denna dom:

“The Sentence Report reveals that no psychiatric evaluation was made to determine sanity but that the defendant was interviewed by psychologists to determine if he is mentally retarded, and the district court determined that he was not.”

“Dr. Hannie had found no indicia of mental retardation in the defendant’s school records. Dr. Hannie had also reviewed defendant’s writing samples, which this expert considered to have been produced at the level of an average high school graduate. According to Dr. Hannie, the defendant was articulate, and able to discuss the consequences of retardation on his potential sentence, but politely refused to take any tests. He was neat, well groomed, and his speech was clear and intelligent, showing no impairment in thought processes. He also writes well and in an organized fashion, according to this expert. Most critically, Dr. Hannie took a life history from defendant which appeared completely inconsistent with a diagnosis of mental retardation.”

“Projecting the defendant’s intelligence solely on the basis of the adaptive skills he had displayed, Dr. Hannie concluded that his IQ score would be 96-100, well above the cutoff figure for mild mental retardation.”

Intrycket man fick av rättsdokumenten var att Kennedy visserligen hade lägre IQ än genomsnittet, men lyckats kompensera för detta med diverse strategier för att klara av ett vanligt liv. De människor som mötte honom i dagliga livet fick aldrig intrycket att han skulle vara mindre begåvad. Fast när han presenterades i serien Boston Legal var det ändå som att han knappt kunde klara annat än institutionsliv.

I serien spelas Fisher av huvudrollsfiguren Alan Shore, medan Kennedy döpts om till Leonard Serra. Så här uttalar sig Shore om sin klient:

“I’ve been advised by my advisors not to talk about Leonard, but I am going to talk about him because Leonard Serra is not in any way the worst. Leonard is not a son of a bitch. Emotionally, intellectually, he is a child! Is this really a person to make an example of?”

I serien nämner man ingenting om de skador flickan hade åsamkats, något som i allra högsta grad är nog för att stämpla gärningsmannen som ett monster. Detta var Shores slutanförande:

“If mercy truly lives within these walls, within your hearts as Justices, as people, you cannot cause this man to be injected with chemicals for the purpose of killing him for a crime it’s very possible he did not commit.”

Den verkliga Fisher bestred dock aldrig sin klients skuld. Och i serien framställde man justitieråden på ett mycket märkligt sätt, som kommentaren om Alito:

“Did you see Alito? He hasn’t been so offended since they let blacks and girls into Princeton.”

Man framställer också demokraternas domare Ruth Bader Ginsburg som en läckerbit, trots att hon var 75 år gammal vid tillfället, och refererar den sexuella energi som existerade mellan advokatens kompanjon och henne. Gå hit för att läsa replikerna i avsnittet i fråga.

Justitieråden

Under förhandlingen i HD gjorde sig konservativa Antonin Scalia mest hörd, men det blev ändå centerfiguren Anthony Kennedy som avgjorde frågan. I strid med republikanernas ideologi har han bl.a. dömt till fördel för homosexuellas rätt att erkännas som skyddad minoritet, samt även rätten att bränna den amerikanska flaggan som politisk uttrycksform i Texas v. Johnson. Till skillnad från i Sverige så är den amerikanska yttrandefriheten obegränsad vad det gäller vilka åsikter man har rätt att ge uttryck för. Där borta sätts man inte i fängelse under någon lag som den om hets mot folkgrupp bara för att man “uttrycker missaktning” för en minoritetsgrupp, men nästan alla delstater hade ändå förbud mot att skända flaggan på detta sätt. Bakgrunden till rättsfallet var att en revolutionär kommunist hade hällt fotogen och sedan tänt eld på en flagga som en av hans gelikar stulit från en offentlig byggnad, vilket var ett brott. HD:s utslag innebar att dessa 48 delstaters förbud ogiltigförklarades.

En person av intresse här var dock den nu avlidne William Rehnquist, som uttryckte avvikande åsikt här och ansåg att flaggan inte var en politisk symbol och att förbudet i 48 av 50 delstater mot att bränna den därför inte var något uttryck för en politisk åsikt som skulle skyddas av författningens första tillägg. Rehnquist var svenskättling, och hans farföräldrar utvandrade från Värmland 1880. Efter att ha utbildat sig som jurist blev Rehnquist slutligen justitieråd 1972, och han utsågs till rättens ordförande (”Chief Justice”) av president Reagan 1986. Sedan satt han som detta i hela 19 år fram till sin död 2005.

Denne svenskättling var under efterkrigstiden en av USA:s mest inflytelserika jurister. Han hade en envis, konservativ hållning och motsatte sig åtskilliga försök till liberala reformer, bl.a. det HD-utslag (Roe v. Wade) som fastställde aborträtten där borta. Även fast hans politiska motståndare ibland avfärdade honom som extremist, så var han ytterst populär och blev vän med alla, trots att han konsekvent vägrade kompromissa om sina ställningstaganden. Han ansågs både vara mycket rättvis, samt även ha ett sinne för humor.

Ett rättsfall där Rehnquist hade gjort ett tappert försök att bekämpa de liberala reformerna var Coker v. Georgia, ett fall som även åberopades i Kennedy-fallet. I det äldre fallet hade en man vid namn Erlich Anthony Coker tidigare dömts tre gånger för våldtäkt, samt även för mord och grov misshandel. Efter att ha rymt från fängelset hade han sedan våldtagit ännu en kvinna och stulit hennes bil. Delstaten Georgia ville döma ut dödsstraff för denna gärning, men även detta fall hittade sin väg till Högsta Domstolen. Även där var det samma författningstillägg man tvistade om – eftersom man även då nästan aldrig tillämpade dödsstraffet för andra brott än mord, stred det då inte mot proportionalitetskravet?

Coker v. Georgia blev tyvärr ett prejudikat satt av den liberala linjen, och det blev inte längre möjligt att utdöma dödsstraff för våldtäkt. Vilka brott Coker gjort sig skyldig till sedan dess är bortom denna artikels intresse, men han avtjänar i dag flera livstidsstraff i Phillips State Prison i Georgia, och nyligen har även hans son Eric Lee dömts till långt straff för att upprepade gånger ha förgripit sig på en 14-årig släkting, samt ha lejt en person för att mörda sin fru.

Även fast man personligen gärna skulle ha sett dessa våldtäktsmän grillade så är det nog ändå trevligt att de där borta ännu är i säkert förvar. Som ni sett i tidigare pedofilprofiler gäller något helt annat i Sverige.

Tidslinje

2 mars 1998 – vid 34 års ålder våldtar Kennedy sin 8-åriga styvdotter
7 maj 1998 – åtalas för grov våldtäkt mot barn under 12 års ålder, under lag La. R.S. 14:42 vid Twenty-Fourth Judicial District Court i Lousiana
23 juni 1998 – får offentligt försvar tilldelat sig och påbörjar massiva rättsliga processer mot åtalet
26 juni 2002 – Fifth Circuit Court of Appeal in the State of Lousiana avslår hans begäran att få rättegången ogiltig förklarad på grund av påstådd diskriminering.
25 augusti 2003 – förklaras skyldig efter en av försvaret mycket utdragen rättegång
26 augusti 2003 – döms till döden
22 maj 2007 – Lousianas Högsta Domstol bekräftar dödsstraffet efter att försvaret överklagat domen
16 april 2008 – anföranden hålls i USA:s Högsta Domstol
25 juni 2008 – Högsta Domstolen förklarar domen ogiltig

Länksamling

Yttrande från Lousianas Högsta Domstol
Domslut 957 So. 2d 757 från Förenta Staternas Högsta Domstol
Spegelkopia av omfattande resurssida som tidigare legat på blogg kallad ”Sex Crimes”

VECKANS PEDOFILPROFIL

Publicerad 5 februari 2012

Under sommaren 2010 började det uppmärksammas att ett 30-tal barn under det gångna hade antastats på ett snarlikt sätt i Stockholms förorter. En särskilt tillsatt poliskommission med uppgift att att utreda ärendet gav honom namnet ”Portmannen”, med anledning av hur han i varenda fall lurat in barn i trapphus, och i något enstaka fall även bokstavligen talat släpat in dem, för att sedan onanera framför dem därinne, samt även beröra barnens könsorgan. Han tycktes ha en fascination vid att visa upp sitt könsorgan för dessa förpubertala flickor, och hade ofta utlösning i servetter han hade tagit med sig. Något som skulle visa sig senare var att han ofta berättat för dessa barn att han var irakier, och ibland introducerade han sig som Ahmed när han gick fram till dem, men dessa uppgifter nådde aldrig ut i massmedia, och polisen var heller inte helt villiga att förlita sig på de vittnesmål som kom in från de barn han förgripit sig på.

Så trots att den första offentliga rapporten tycks ha kommit så tidigt som den 21 juli 2009, har man ett år senare inte gått ut med ett mer specifikt signalement än hans ålder, kön och typiska klädsel. Det stod dock klart tidigt att alla dessa övergrepp följde samma mönster – han frågade barnen om de kunde öppna dessa portar så att han kunde hitta toalett inomhus, då han inte ville urinera offentligt. Väl inne så blev det dock fråga om annat.

Poliskommission och löpsedlar

Denna sommar väller löpsedlarna om hans framfart in, och polisen både varnar föräldrar i Stockholms förorter för att deras barn kan falla offer, och frågar också om tips. Men trots denna kommission, bevakningen i massmedia och polisarbetet i allmänhet tar det hela sex månader innan han grips den 15:e december. Man hade inte varit vidare aggressiv med gärningsmannaprofilering, och lyckades aldrig ta honom på bar gärning, men när man fått klart för sig att han alltid har mobiltelefon med sig så inleder man samarbete med Tele 2 för att avgöra vilka mobiltelefoner som befunnit sig på brottsplatserna. Endast ett abonnemang har återfunnits på varje brottsplats – ett oregistrerat nummer. När man efter att nästan alla vittnesmål gjort gällande att mannen var av arabiskt ursprung och bröt mycket kraftigt när han talade svenska, tog man kontakt med Migrationsverket i Stockholm. Av dem fick man reda på att numret ifråga hade angivits av just en man – Zaid Reshid. Med den informationen grep man till slut honom den 15:e december och han häktades den 17:e. Sedan inleddes rättegång vid Solna tingsrätt den 31:a mars nästföljande år.

Ännu en i raden av seriepedofiler

Brottsutredningen blir rent massiv, och allt som allt är det fråga om brott mot 49 barn, även om vissa föräldrar tar ut sina barn ur utredningarna, samt att vissa barns vittnesmål måste avskrivas då de är alltför diffusa. För att citera utdrag ur några åtalspunkter:

“Reshid har vidare vid samma tillfälle genomfört en sexuell handling vilken är att bedöma som sexuellt övergrepp mot barn gentemot XX, född 2001, genom att dra ned hennes kläder och därefter smeka hennes underliv. Beröringen har inte varit flyktig. Reshid har vidare vid samma tillfälle sexuellt ofredat YY och XX genom att be dem öppna porten, förmå dem att följa honom med ner till källarplanet, be dem hålla vakt medan han kissar och sedan blottat sig för dem genom att visa dem sitt könsorgan samtidigt som han onanerar, vilket var ägnat att väcka obehag.”

“Reshid har den 9 september 2009 på Roskildegränd 1 i Kista sexuellt ofredat AA och BB genom att be dem öppna porten för honom, inne i trapphuset fråga dem om han får kissa där, bett dem hålla vakt medan han kissar, blottat sig för barnen genom att ta fram sitt könsorgan och onanera samtidigt som han drar i barnens kläder samt berör AA:s underliv utanpå kläderna, vilket var ägnat att väcka obehag.”

”Reshid har den 5 juli 2010 på Persikogatan i Hässelby med våld tvingat CC och DD att följa med honom in i en trappuppgång genom att fatta tag om varsin arm på barnen och dra in dem i porten. Reshid har därefter sexuellt ofredat CC och DD då han blottat sig för dem genom att visa sitt könsorgan för dem och onanera, vilket var ägnat att väcka obehag.”

“Hon tror att mannen tyckte det var roligt att visa snoppen för barn och både hon och B trodde att han gjort det förut. Han drog i hennes kofta för att hon skulle ta av sig den och drog sedan till i hennes tröja så att hon kändes det som att hon skulle strypas. Hon sade ”sluta”, men mannen fortsatte dra i tröjan. Hon puttade då till honom för att få honom att ramla. Han ramlade inte utan stod kvar och sedan började han skratta. Mannen höll då på med sin snopp och rörde med båda händerna fram och tillbaka på den hela tiden. Snoppen var röd och hård. Samtidigt försökte han dra ner B:s byxor och trosor. B sade sluta, men det gjorde han inte. Han försökte samma sak med hennes kjol och hennes leggings samt hennes trosor. Han gjorde också samma sak med B:s tröja och även hon skrek åt mannen att sluta, men han bara log.”

I de första polisförhören erkänner Reshid en del av gärningarna, men när det blir dags för rättegång drar han tillbaka praktiskt taget allt. Han antingen förnekar brott, eller så hävdar han att han lider av minnesluckor och inte kan svara i skuldfrågan.

Redan i anslutning till det som blev den första åtalspunkten, den 17 juni 2009, kom vittnesmål in om en man av arabiskt ursprung, som talade svenska med brytning. Han lockade in en 10-årig flicka i en tvättstuga och onanerade till där utlösning tills han flick utlösning. Flickan sprang därifrån gråtande, och när hon mötte sin storasyster så polisanmälde hon det som skett. Hon drömde mardrömmar om mannen under lång tid efteråt. Hon vittnade också om att mannen sagt sig vara från Irak, vilket senare bekräftades, men denna uppgift nämndes aldrig i massmedia.

Aftonbladet talade i nyhetsnotis om att mannen talade med brytning, medan SVT inte nämner varken etnicitet eller brytning. Dagens nyheter nämner heller ingenting om att han är nyanländ invandrare, trots att signalementen nämns. Expressen nämner brytning, men inget om det stora antalet barn som vittnat om en arabisk man. Svenska dagbladet nämner absolut ingenting alls om etnicitet heller, och på en nyhetsartikel påstod SVD också att det funnits vittnesmål om en etniskt svensk man. I alla utom två åtalspunkter i domen redogörs för vittnesmål som pekar på en man av arabiskt ursprung, ibland uttryckligen en irakier. Vissa av barnen hade fått veta av mannen själv att han var från Irak, och rapporterade detta till polisen, som kände till det redan under 2009. För att citera vittnesmål från åtalspunkt 13:

“Mannen pratade svenska med dem, men han sade, när de frågade, att han var från Irak.”

Trots flitigt med specifika vittnesmål så ville polisen ofta inte tro på barnen. För att citera åtalspunkt 7:

“AA uppgav i förhöret med henne att gärningsmannen hade en lapp runt halsen, där det stod att han rymt från fängelse i Iran eller Irak. Detta tolkade utredarna som att det rörde sig om en person som var på mässa i Kista och som hade ett passerkort runt halsen.”

Även hennes kompis vittnade i separat förhör om samma sak. Så när en irakisk man rymmer från fängelse i sitt hemland lyckas han få både asyl i Sverige som påstådd flykting, samt även få polisen att förutsätta att han är en affärsman och inte en brottsling, trots barnens vittnesmål.

Vittnesmål från åtalspunkt 23:

“Killen berättade vad han hette. Det var någonting med Ihib, Ahib, Achmed eller Ichmad.”

Tack vare den enorma volymen samstämmiga vittnesmål och viss teknisk bevisning så fälls han till slut på nästan alla punkter den 26 juli 2011. Påföljden blev dock en besvikelse. För att citera domslutet:

“Genom denna dom döms Ziad Reshid för att under tiden den 17 juni 2009 – den 13 oktober 2010 ha gjort sig skyldig till 52 brott mot sammanlagt 47 barn. Brotten har fördelat sig på 30 tillfällen, varav det vid 27 tillfällen rört sig om sammanlagt 46 sexualbrott fördelade på 43 barn.”

“Längsta strafftid, som är möjlig för Ziad Reshid med gällande regler om gemensamt straff för flera brott och straffskalan för de brott som Ziad Reshid döms för, är tre år. Med beaktande av ovan anförda omständigheter mäter tingsrätten längden för Ziad Reshids fängelsestraff till två år.”

Med detta följde även ett utvisningsbeslut, eftersom han gjort sig skyldig till grov brottslighet. Han överklagar domen och ansöker även om skyddsstatus hos Migrationsverket med hänvisning till sin sexuella läggning, men i Svea hovrätt blir det inte något av detta.

“Med beaktande av nu gjorda bedömningar finner tingsrätten att Ziad Reshid inte kan undgå utvisning. Vad han själv anfört om risker för honom att som bisexuell återvända till Irak föranleder inte någon annan utgång i utvisningsfrågan. Beslutet om förbud för Ziad Reshid att återvända till riket bör dock tidsbegränsas.”

Detta utvisningsbeslut är dock inte någon större sak:

”Den tilltalade utvisas ur riket och förbjuds att återvända hit före 2019-07-26. Överträdelse av förbudet kan medföra fängelse i högst 1 år.”

Så han lär inte stanna borta särskilt länge.

Barnens trauman

I dessa vittnesmål finns även dokumenterat de psykologiska följder övergreppen medförde för barnen. För att citera några av dem:

1: Drömde mardrömmar om honom
2: “XX vägrade gå ut och hon sänkte blicken och var alldeles stel, när hon var ute med henne och de träffade någon främmande, manlig person.”
“XX har varit en mycket social, glad och rätt självständig person, som varit ute med sina kompisar. Hon brukade vara ute på gården varje dag. Efter händelsen fick de vara ute på gården med henne under säkert en månad. När XX började skolan i augusti 2009, åkte hon buss själv men med telefonkontakt hela tiden.”
3: “XX fick efter händelsen svårt att sova själv och hon sov oroligt. Hon trodde att någon skulle komma och ta henne och göra saker med henne. XX vaknar alltjämt på nätterna och kommer till henne. XX grät när hon skulle till nytt förhör men godtog detta på villkor att hon själv var med.”
“YY gick på krisbearbetning på BUP. Hon har fortfarande mardrömmar. Från att ha varit en glad, utåtriktad flicka är YY idag nedstämd och utåtagerande. Hon vägrar att prata om händelsen och säger att hon gör detta för att skydda familjen.”
6: “Hon var jätterädd. Det är hon fortfarande. Hon känner sig inte trygg och bekväm i området och han går med henne till skolan. Han har flera barn och hela familjen har pratat om händelsen. Alla är rädda. Barnen har även pratat med sina kompisar och hela området har påverkats.”
10: “Hon var rädd efter händelsen och rädd att gå i trappor.”
14: “Det var mycket obehagligt, när det hänt, men nu har hon flyttat så det känns bättre.”
15: “X pratar fortfarande om händelsen, när hon ser polisbilar eller när de passerar platsen, där det hände. De bor kvar, men de vill flytta. Efter händelsen och några månader framåt var X, som är en glad och stark tjej, tyst och blyg och hon hade svårt att sova. Hon grät och skrek och vaknade flera gånger på nätterna. De har inte sökt professionell hjälp, men tänker göra detta.”
16: “Hon tyckte händelsen var läskig och var rädd efteråt att han skulle dyka upp var som helst.”

Tidslinje

1973 – föds i Irak
2007 – söker asyl i Sverige efter att ha rymt från irakiskt fängelse för brott han begått i sitt hemland. 13 mars 2007 – han får permanent uppehållstillstånd
Juni 2010 – polisen tillsätter särskild kommission för att utreda ärendet och varnar föräldrar för de övergrepp som sker, samt efterlyser tips
7 juli 2010 – “Cykelmannen” grips, en annan pedofil som varit misstänkt för liknande brott
15 december 2010 – Reshid grips
17 december 2010 – han häktas
31 mars 2011 – rättegång inleds
26 juli 2011 – tingsrätten meddelar dom, två års fängelse och utvisning
21 september 2011 – ansöker hos migrationsverket om skyddsstatus pga sin sexuella läggning
30 september 2011 – hovrätten fastställer dom tingsrättens dom
17 april 2012 – troligt frigivningsdatum

Länksamling

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7257325.ab
http://svt.se/2.33538/1.2031536/smaflickor_i_stockholm_antastas?lid=puff_2031536&lpos=lasMer
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=3763751
http://www.dn.se/sthlm/polisen-jagar-pedofil-i-stockholm-1.1117810
http://www.dn.se/sthlm/man-jagas-for-sexbrott-mot-barn-1.1135190
http://www.expressen.se/Nyheter/1.2058439/misstankt-pedofil-jagas-i-stockholm
http://www.expressen.se/Nyheter/1.2059277/polisen-vi-tror-att-vi-har-sakrat-spar
http://www.dn.se/sthlm/flickor-ofredade-av-pedofil-1.1142124
http://www.expressen.se/Nyheter/1.2074210/pedofil-i-stockholm-jagas-efter-nytt-ofredande
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=3878362
http://svt.se/2.33538/1.2087564/polisen_soker_misstankt_pedofil?lid=puff_2087564&lpos=lasMer
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7528932.ab
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=3883724
http://svt.se/2.33538/1.2091539/vill_fa_tips_om_portmannen?lid=puff_2091539&lpos=rubrik
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12766122.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13380133.ab

Atheer al-Suhairy intervjuad av TV 3

Då få personer som följt nyheterna kan ha undgått Alexandramannen, och att han nyligen utvisats, så behövs nog inte någon större genomgång av vem han är. Denne man kom hit 1992 med falskt pass efter att ha köpt människosmugglares tjänster och sökte framgångsrikt asyl. Han hade en privilegierad bakgrund från sitt födelseland Irak, och har bott i Förenade Arabemiraten innan han kom till Europa.

Han är uppväxt i en värld dominerad av seder, där kvinnor förväntas bära slöja och på andra sätt undvika att attrahera män, och upplever en kulturkrock när han anländer i Sverige. När han börjar närma sig 25 års ålder intresserar han sig inte för personer av samma ålder för sexuellt umgänge, utan håller sig till flickor i starten av puberteten, dvs åldrarna 12-15. Snart leder detta till två domar för sexuellt ofredande (1999) och förförelse av ungdom (2002). Han utvecklar ett raffinerat sätt att locka till sig dessa småflickor och uppmuntra dessa att sälja sex till honom, genom att hitta på en fiktiv mellanhand kallad Alexandra, som sägs vara en ung vacker modell. Flickornas fås att tro att hon kan leda in dem på välavlönade modelljobb, särskilt om de har sällskap med en viss man kallad Festkungen (FK), vilket är al-Suhairy. I verkligheten är han själv Alexandra, och detta blir känt redan nu.

Trots dessa domar så fortsätter han med sin verksamhet, och under de kommande fem åren fram tills han häktas 15 mars 2005 har han sexuell kontakt med något hundratal flickor – gemensamt för dem alla är att han inlett kontakten med dem över Lunarstorm genom denna Alexandra-karaktär, och genom mycket febrilt tjatande får han dem att till slut gå med på samlag, vilket de ofta ångrar efteråt. Minst en flicka ska senare ha försökt ta sitt liv, och en säger att hon än i dag måste ha kudde över huvudet när hon har samlag med sin pojkvän, eftersom hon annars påminns om det hon gick igenom med honom. Flera av offren började skära sina handleder efter detta.

Detta leder så småningom till att han blir polisanmäld av ett av sina offer, och en massiv polisutredning inleds. Slutligen blir det fråga om 58 flickor i tidiga tonåren som han åtalas för att ha utnyttjat för sex i Sveriges största pedofilhärva hittills – han får i massmedia namnen ”Nätpedofilen” och ”Alexandramannen”, efter den karaktär man anser han har tagit på sig.

För djupdykning om de brott han begick, se någon av dessa länkar:

Insider – Nätpedofiler härjar fritt på ungas hemsidor
Insider – 90 minuter intervju med Alexandramannen
Sveriges Radio, program om Alexandramannen

Se även Katia Wagners bok Alexandramannen, vilken kan finnas här: http://alexandramannen.se/

För att citera intervjun med honom från nämnda bok:

“Är din uppfattning att man sexdebuterar i elva-tolvårsåldern?
– Kan du sätta emot det?
Jag frågar dig.
– Vad vet vi om det? Jag påstår inte att alla tolvåringar har sex, men jag säger bestämt att åldern för att debutera sexuellt har krupit neråt och att man är färdig i sin sexuella identitet när man är sjutton. Hur mycket utbildning har inte de som är elva-tolv år redan fått, inte minst på internet där de kan se porrfilmer med trekanter, fyrkanter, med två tjejer, med två dildosar, allt möjligt. De vet ju redan vad analsex är när de är elva år gamla. Det finns på internet överallt.”

“Många tjejer har vittnat om att de mått dåligt efter träffarna med dig. Vad har du för del i det?
– Att de mår dåligt, att de känt sig billiga och smutsiga efteråt, visst, jag kan förstå det. Men ursäkta mig; de har ju horat. De har ju sålt sex. Det kan inte jag rå för.”

“Ok, säg att du är ”Alexandra”, då har du övertalat unga tjejer att träffa dig och sälja sex till dig. Efteråt har de mått dåligt. Vilken del har du i konsekvenserna som detta fått för tjejerna?
– Inte ett piss. Har de bestämt sig för att sälja sex, då får de ta konsekvenserna.”

Rättsliga turer

Från att han häktas i mars 2005 tills han utvisas från Sverige under december månad 2011 sitter han frihetsberövad. Den 4 januari 2006 inleds rättegång i Malmö tingsrätt, och alla flickor tvingas vittna i rätten om de förehavanden de haft med honom. Han själv gör tillsammans med sin advokat det bästa de kan att hitta svagheter i deras vittnesmål, som om de glömt något och dylikt. Konsekvent försöker han få det till att ingen var under 15 vid den tid de hade umgänge, åtminstone inte enligt hans kännedom. Om han gjort misstaget att ha umgänge med en minderårig, vilket ger långt straff, så har det varit för att de ljugit om sin ålder. Att döma av hans vittnesmål har alla haft en mystisk förmåga att ha fyllt 15 mycket kort innan han gav sig i lag med dem. Men i själva verket var vissa av dem så unga som 12 år gamla.

Efter mycket om och men döms han till 11 års fängelse för våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av underårig, misshandel, sexuellt tvång och förförelse av ungdom. Han överklagar dock domen och tvingar alla flickorna att vittna igen, när de velat lämna det hela bakom sig. Vidare försöker han få tag på alla handlingar han kan om deras vittnesmål och processar för att få detta hos sig. När han sitter på Norrtäljeanstalten ansöker han i mål nummer 3622-07 att få ta del av allt som finns att tillgå, men kammarrätten i Sundsvall avslår detta 30 april 2008. För att citera domen:

”En man har under åberopande av rätt till partsinsyn begärt att uppgifter från vittnes- och målsägandeförhör ska lämnas ut som allmänna handlingar. Kammarrätten i Sundsvall fastställer beslutet att avslå begäran.”

“När det däremot gäller uppgifter från förhör med målsägande och vittnen så har polismyndigheten beslutat att inte lämna ut någon av dessa handlingar. Stöd för beslutet återfinns i sekretesslagen 9 kap 17 §. Det står nämligen inte klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller men. Denna paragraf handlar om personliga förhållanden. I förehavande fall rör det sig om sexualbrott, som är särskilt sekretesskyddade.”

Vidare uppmärksammas det att han skickar in JO-anmälningar och överklaganden om allt han kan på anstalten. Vistelsen på Salberga beskriver han som en “utdragen prostataundersökning” i intervju med programmet Insider. Det “finns ingenting som fungerar”. Han tycker det verkar som att personalens uppgift “är att få dig uppretad” och att de inte är tillräckligt tillmötesgående, trots att de lånar ut en spelkonsol av typen Playstation när han är där. Han processar om att få ha personliga skivor till den, vilket avslås i mål 5995-11.

“För att tillgodose de intagnas behov av fritidssysselsättning tillhandahåller anstalten Norrtälje, på den avdelning där Atheer Al Suhairy är placerad, playstation2-konsoler för att de intagna ska kunna spela TV-spel.”

Dessutom hävdar han att vårdare kommer med rasistiska kommentarer, vilket han också JO-anmäler. Dessa anmälningar leder vanligtvis till förhör med de anställda, och han klagar för Insider över att personalen snokar i dessa dokument, samt att de inte är tillräckligt serviceinriktade vad det gäller post, knappsignaler och dylikt. “Du skriver en hel del överklaganden, du skriver en hel del JO-anmälningar” säger han även i intervjun.

Han klagar både på att anstalterna han sitter på är dåliga och att personalen där missköter sina jobb, samt även att de efter hans anmälningar flyttar honom till annan anstalt. Man frågar sig vad han kan ha emot flytt, om det är så dåligt där han är placerad. I dagsläget är han en fri man i Irak, men man undrar hur länge han kan hålla sig på rätt sida om lagen med sin attityd. Något säger oss att när han försäkrat sig en plats i irakiskt fängelse, så kommer det inte finnas något JO att klaga till. Och att eventuella förseningar i postgången kommer vara det minsta av hans problem.

Psykopatpersonligheten

En man vid namn Robert Hare har sammanställt en checklista över karaktärsdrag psykopater visar upp. Det är egenskaper som charm, grandios självuppfattning, avsaknad av ånger, manipulativ förmåga och dylikt. Den fulla listan kan återfinnas på svenska på http://sv.wikipedia.org/wiki/PCL-R . Här är en intressant jämförelse med en känd psykopat – Charles Manson:

Tittar man igenom hela Insider-intervjun med honom slås man verkligen av hur väl han stämmer in på praktiskt taget varenda psykopatdrag, och Mansons mer välkända profil kanske bättre åskådliggör just hur ond al-Suhairys personlighet är. Man märker klart och tydligt hur mycket al-Suhairy älskar att bli intervjuad, och förklara hur han ser på saker och ting – utpräglat egenkär, men med gott om hat för sin omgivning att vänta om den inte erkänner hans storhet.

Lyckligtvis befinner sig denne man inte längre i Sverige, men det känns utan tvekan som att han kom för lindrigt undan när han satt frihetsberövad i mindre än sju år. Men om den irakiska polisen inte sover på jobbet så dröjer det nog inte länge förrän han sitter bakom lås och bom även där. Med lite tur kan det gå för honom som det gick för de krigsfångar som förnedrades sadistiskt av amerikanska soldater i Abu Ghraib. De förtjänade inte det, men han gör helt definitivt det.

Tidslinje

1975 – föds i Irak, men tillbringar senare delen av en mycket privilegierad barndom i Förenade Arabemiraten.
1991 – familjen flyttar tillbaka till Irak, men Atheer går i landsflykt för att slippa militärtjänst där.
1992 – anländer till Sverige vid 17 års ålder efter rundresa med människosmugglare i Europa, som förser honom med falskt pass. Söker asyl inifrån landet och hamnar i Ånge. Under de nästföljande åren anländer även resten av hans familj, som efter kort tid i Umeå bosätter sig i Malmö.
1998 – al-Suhairy flyttar från Umeå till Sundsvall, påbörjar en allt mer utvecklad “uppraggningsverksamhet”.
15 mars 2005 – häktas för de brott han begår.
4 januari 2006 – rättegång inleds i Malmö tingsrätt.
14 december 2011 – blir en fri man och landar i Irak efter att ha flugit från Sverige.

Med tanke på den senaste veckans uppmärksammade händelser på Gotland, så har nätverket beslutat att besöka Gotland och kalla till öppet möte i Visby. Alla som vill och har frågor till nätverket är välkomna och det innebär att allmänheten, pedofiler, journalister och polisen är välkomna. Tid och plats måste vi få återkomma med då vi i skrivandets stund håller på att boka en vettig lokal i Visby.

Plats: Visby
Tid: Återkommer något senare i veckan
Datum: 4:e februari 2012

Har DU en fråga, tveka inte, kom och ställ den.

Ken McElroy - boskapstjuv, våldtäktsman, pedofil och mycket annat

Från någon gång under 1960-talet fram tills mannen mötte sin död i ett kulregn den 10 juli 1981 terroriserades den lilla staden Skidmores invånare av en psykopat. Ken McElroy var en kraftig man på lite över 110 kg, som utöver att försörja sig genom att stjäla boskap, bensin, alkohol och värdesaker i allmänhet, även förgrep sig på unga flickor – vissa så unga som tolv år gamla.

Skidmore, Missouri

Skidmore i delstaten Missouri är inte en vidare stor ort, med en yta på endast en kvadratkilometer, och fram tills Ken McElroy flyttade in här under 60-talet hade det varit en mycket trygg liten oas ute i den amerikanska ödemarken. Här bodde vid den tiden runt 500 människor, förskonade från höghus och andra av storstadens intrång i idyllen. Man levde i harmoni med naturen och det fanns inte någon egentlig brottslighet att tala om. Denna McElroy skulle dock på egen hand vända upp och ner på allt detta.

När han vid drygt 30 års ålder bosatte sig här hade han ingen egentlig karriär bakom sig. Han hade hoppat av skolan i femman under 40-talet och sedan drivit runt i den amerikanska vildmarken. Något jobb kunde han aldrig sköta, men han försörjde sig ändå tämligen bra genom att parasitera på bebodda områden han passerade. Inledningsvis jagade han tvättbjörnar och andra viltdjur om natten, men fann senare att han kunde tjäna sig en större hacka som boskapstjuv. Han tog helt enkelt och plockade upp andras boskap – på den tiden fanns ingen registrering av boskapen – och sålde den som sin egen. Även om han aldrig togs på bar gärning, kom han ändå av den anledningen i konflikt med omgivningen i de trakter där han bosatte sig – men han fann ett effektivt sätt att skrämma sina offer till tystnad i sin gevärspipa. Om han fick reda på att någon höll på att polisanmäla honom eller tänkte vittna mot honom, så parkerade han bilen utanför deras bostäder och satt där i timtal med sitt gevär i händerna, medan han glodde in i deras hus. Ibland gick han till och med fram till fönstren på dessa hus.

Han var även mycket betagen av det motsatta könet, men inte av personer hans egen ålder. Istället hade han en mycket utpräglad vana att belägra flickor i tidig tonårsålder och locka till sig dem genom att låta dem se trakten från hans bil, eller med direkta gåvor. Det dröjde sedan inte länge innan han gjorde dem gravida, ofta med våld. Om de flydde från honom, letade han upp dem igen och förde dem till sig; och om deras föräldrar försökte göra rättssak av det hela så gick han på dem. En gång brände han till och med ned huset där en av dessa familjer bodde, samt sköt ihjäl deras hund. När flickorna hade lämnat den ålder han föredrog så övergav han dem dock, tillsammans med de barn han hade avlat.

Naturligtvis blev det slutligen fråga om rättsliga processer för hans del, men vid det laget hade han börjat samla på sig en anselig förmögenhet genom brottsligheten, och hittat en stjärnadvokat vid namn Richard McFadin. Denne McFadin lyckades under den tid han var anlitad av McElroy mellan 1972 och 1981 avstyra inte mindre än 22 åtal. McFadin utnyttjade lagens möjligheter att förlägga åtalet till andra rättssalar och därmed skjuta upp det, medan McElroy under tiden gick till personligt arbete mot de målsägande och vittnena. Ofta tvingade han även människor att ge honom alibi, att de hade varit tillsammans med honom någon annanstans när han begick dessa brott. Lokalbefolkningen var maktlös mot honom.

McElroy skjuter både en bonde och en lanthandlare

Med tiden blev hans brottslighet allt mer allvarlig, och sommaren 1976 sköt han bonden Romaine Henry två gånger med ett hagelgevär, efter att han hamnat i dispyt med denne man. Återigen räddade hans advokat honom, och offren för hans brottslighet fann sig ofta socialt isolerade, då ingen vågade stå upp mot McElroy – han tycktes inte gå att bemöta varken fysiskt eller juridiskt. En sak han gjorde skulle dock uppfattas som så neslig att hela staden slutligen samlades mot honom. Vid det här laget hade McElroy tre av sina barn boende hos sig, och dessa hade den 25 april 1980 tillsammans besökt en lanthandel tillhörande det gamla paret Bowenkamp. Där hade ett av barnen i familjen gått ut ur affären utan att betala för sig, och då kallats tillbaka av butiksinnehavaren. Den äldsta systern hade upplevt detta som att hennes lillasyskon hade kränkts och rapporterat detta till sin far, som därefter kom och hotade det gifta paret med kniv.

Därefter följde en tio veckor lång terrorkampanj från McElroys sida mot den 70-årige Bo Bowenkamp, där han visade sig med sin bil utanför mannens bostad samt terroriserade honom över telefonen. Efter ett tag övergick detta i att han sköt med sin hagelbössa mot huset, och den 8 juli sköt han rakt mot Bo, som fick tillbringa de närmaste tio dagarna på sjukhuset. Även detta blev en rättsprocess, som advokaten framgångsrikt förhalade, och det blev ingen rättegång förrän den 25 juni nästkommande år. I enlighet med den lag som rådde då fick inte jurymedlemmarna i rätten någon information om tidigare brottsmisstankar mot McElroy, så han hade ett tomt straffregister. Fyra dagar senare var han på ortens krog med en M1-karbin och talade om hur han skulle göra slut på sitt offer, den gamle lanthandlaren. Ortsbefolkningen försökte få honom häktad, men hans advokat lyckades få även detta uppskjutet. När inte ens detta gick, bestämde de sig för att organisera ett uppbåd för att skydda lanthandlaren. Advokaten hade rådit McElroy att hålla sig borta från staden, men han åkte dit ändå. Detta skulle visa sig bli hans sista övertramp.

“Live by the sword, die by the sword”

Under förmiddagen den 10 juli 1981 var han återigen på krogen med sitt gevär. Då steg 30 män in i lokalen med honom och uppmärksammade honom på deras närvaro. Han bestämde sig för att dra därifrån och satte sig i sin bil utanför tillsammans med sin betydligt yngre fru – ett av sina tidiga offer, som han med våld slutligen fått att slå sig ned med honom. Vid det här laget var ett 50-tal personer stående runt hans bil, många av dem beväpnade med gevär. Plötsligt börjar åtminstone två av av dem skjuta honom med dessa gevär, och snart är bilen översållad med kulor. En man i närheten drar undan McElroys fru medan detta sker. Exakt vad som skedde vid detta tillfälle har aldrig helt klargjorts, då ingen person närvarande vittnade om att han eller hon såg vad som hände – förutom McElroys fru, som pekade ut en viss Del Clement som en av gärningsmännen.

Krogen där McElroy sköts ihjäl

Efter att McElroy var död blev det naturligtvis rättsligt pådrag, och den lokala åklagarmyndigheten började hålla förhör med alla som varit på platsen – förhör som aldrig ledde till något, då ingen sade sig ha sett vem som skjutit. När man inte kunde finna någon misstänkt för mordet kom även den federala polismyndigheten FBI in i bilden och höll drygt hundra förhör med ortsborna, även detta utan något resultat. Till slut gav man helt upp försöken att ställa någon till svars för det som hänt.

McElroys fru och hans advokat gav sig dock inte, utan de stämde staden, länet, borgmästaren och några andra för vållande till annans död – “wrongful death” på engelska, och krävde 6 miljoner dollar för detta. För att undvika dyra rättegångskostnader gick de svarande med på förlikning för strax över 100 000 kr, en summa de delade på att betala.

Massmedia uppmärksammar den lilla staden

Under 80-talet börjar juristen Harry N. MacLean gräva i historien med syfte att skriva en bok om det som hänt, och 1989 släpps “In Broad Daylight”. För att citera baksidetexten:

“FOR TEN YEARS, HE TERRORIZED THEM WITHOUT MERCY…

Ken McElroy robbed, raped, burned, shot, and maimed the citizens of Skidmore, Missouri, without conscience or remorse. Again and again, the law had failed to stop him.

UNTIL THEY TOOK JUSTICE INTO THEIR OWN HANDS.
On July 10, 1981, Ken was shot to death on the main street of this small farming community. Forty-five people watched. No indictments were ever issued, no trial held… and the town of Skidmore protected the killers with silence.”

Denna bok blev senare även en film med samma namn. Här följer ett antal länkar i anslutning till boken och filmen:

Wikipedia
Amazon
Bokus
Filmen på IMDB
Filmen för nedladdning som BitTorrent
McElroy på Wikipedia

För den som vill se orten och krogen på Google Earth så är detta en länk dit.  Utöver denna bok så kan en längre genomgång av historien även återfinnas på denna adress. Där intervjuar man även lanthandlarens två döttrar, och Joyce har detta att säga om rättsväsendet:

“How did one man manage to bully and terrorize his way to such a point that a judge wouldn’t lock him up and throw the key away for the good of the community? Part of the answer is a problem that still haunts the justice system: The law of the land bends over backwards to insure the rights of the criminals, not their victims.”

“I have to agree with the premise that the average citizens shouldn’t take the law into their own hands. That’s what we have courts and judges for…(But) when a person is set loose by the courts to go back to the community they have been preying on, what recourse do the citizens of that community have then?”

Som avslutning vill jag tillstå att pedofilin visserligen bara var en del av McElroys brottslighet, men så har varit fallet med vissa av Sveriges pedofiler också. Det hade varit trevligt om rättssamhället alltid stod upp för de utsatta. Men när man brustit i detta avseende har människor då och då i historien tvingats ta lagen i egna händer.

Daniel Hammarberg

Produkterna finns att köpa här.

Besök DixerWear här.

VECKANS PEDOFILPROFIL

Publicerad 22 januari 2012

För snart fyra år sedan uppmärksammades en pedofil vid namn Robert Munt i TV 3:s program Insider, efter att under lång tid ha förgripit sig på barn i Sverige. Denne Munt är fokus för denna veckas pedofilporträtt.

Munt föddes den 31 januari 1948 i England, och redan tidigt i vuxenlivet tycks han utveckla perversa sexuella böjelser. Efter sex år i armén blir han 1972 dömd för brott mot homosexlagarna. Under de kommande åren följer diverse domslut och fängelsestraff för otuktigt beteende med minderåriga, misshandel, våldförande, bedrägeri och dylika brott. Efter att ha tillbringat några år i fängelse i sitt hemland under 70-talet, flyttar han 1978 till Sverige; här ger han uttryck för sina paranoida tankar och hävdar att hans egen regering förföljer honom för hans sexualitets skull.

Väl i Sverige är han snabbt igång igen i samma  gamla banor. 1980 bildar han något kallat Special Air Services, där tonårspojkar får prova på militärliknande aktiviteter. Men även om verksamhetens syfte sägs vara att fostra pojkar till män, så är det vilseledande. Hans verkliga syfte med detta “SAS” är att få tillgång till minderåriga pojkar att förgripa sig på. Munt kan inte hålla sig på rätt sida om lagen vidare länge, och den 23 mars 1981 kommer den första domen – denna gång “endast” för bedrägeri och snarlika förbrytelser.

Den 12 december 1983 får han sin första svenska dom för pedofilbrott, efter att ha blivit polisanmäld av ett av de minderåriga offer Munt förgripit sig på. Även fast åklagaren yrkar på utvisning av denna kriminella engelska invandrare, som nu gått och blivit sjukpensionär, så blir det inget av den saken – och han får inte mer än två månaders fängelse.

Under de två kommande decennierna följer sedan ett liv av återupprepade övergrepp mot tonårspojkar – han organiserar olika sorters aktiviteter för ungdomar, och använder dessa tillfällen för att lura hem dem till sin egen lägenhet. Väl där förgriper han sig ofta på dem våldsamt när han ger utlopp för sina sexuella fantasier. Straffen blir dock alltid skrattretande – bland annat så får han endast tre månader i Jakobsbergs tingsrätt för sexuellt umgänge med barn och sexuellt ofredande när han tvingar sig på en 13-årig pojke i sin egen säng. Pojkens styvfader har detta att säga om domen: “Sverige måste ju vara ett förlovat land för pedofiler.” Man kan inte annat än instämma.

Munt på senare år

Munt tycks inte ha förvärvsarbetat alls de senaste tre årtiondena, men han har ändå drygat ut sin inkomst med diverse bedrägerier. Bland annat hade han under 90-talet en omfattande verksamhet där han sålde förfalskade presskort, och lovade att de som köpte dessa skulle kunna komma in som journalister på diverse tillställningar. Fast även i samband med detta försöker han locka med sig tonårspojkar hem.

Fram till några år sedan var han även aktiv i Engelska kyrkan, där han som kyrkvärd hade hand om kollekten och adressändringar, men detta tycks ha tagit slut i samband med Insider-reportaget.

I dag är han vid 63 (fyller 64 den 30:e januari) år ”gift” med den 25-årige Marcio Nascimento Feitosa, som han bor ihop med i sin lägenhet på åttonde våningen på Frihetsvägen 38 i Järfälla. Från sin lägenhet tycks han ha utsikt över närliggande Nybergsskolan, där barn åldrarna ett till tio år vistas i ett kombinerat komplex med förskola, lekskola och lågstadieskola:

En annan tid, en annan plats, samma parförhållande

Munts person- och brottsprofil ger klara farhågor för vad som skulle kunna hända, eller som skulle kunna ha hänt om det velat sig illa. För lite över tio år sedan i den amerikanska delstaten Arkansas hade ett homosexuellt par – med pedofil läggning – som bodde ihop, 38-årige Davis Carpenter och 22-årige Joshua Brown, lockat till sig en minderårig pojke vid namn Jesse Dirkhising att tillbringa helgerna i deras lägenhet. Carpenter var sedan tidigare bekant med pojkens familj, och intrycket Carpenter gjorde på dem gav inget skäl till oro, även fast de kände till att han bodde ihop med en fjorton år yngre man. Pojken kom vanligtvis dit eftersom han jobbade på Carpenters frisörsalong, men helgen den 25-26:e september 1999 skulle det bli fråga om något helt annat.

Något varken pojken eller hans föräldrar kände till var att det samboende paret fantiserade om att droga, binda fast och förgripa sig på minderåriga. Med början någon gång under denna lördag blev 13-årige Jesse övermannad, fastbunden och drogad i Carpenters lägenhet. Därefter följde en utdragen orgie under två dagar, där de två vuxna männen upprepade gånger penetrerade pojkens ändtarm dels med sina egna könsorgan, dels med diverse redskap. Men när en av männen under söndagen hade lämnat pojken med sina egna underkläder fastknutna runt munnen för att gå och äta, medan den andra mannen sov, hade pojken oavsiktligt kvävts till döds.

När polisen dök upp vid brottsplatsen, attackerades de först av den yngre homosexuelle mannen – Joshua Brown, som vid detta tillfälle var drogpåverkad och helt naken. Under husrannsakan i lägenheten fann polisen ritningar över de sexuella fantasier paret tänkte förverkliga samt barnpornografiskt material; det var uppenbart att de hade planerat denna akt i förväg. Samma helg pojken våldtogs och mördades höll man den årliga bögparaden Folsom Street Fair i San Fransisco.

I åtalet som följde dömdes de båda männen för våldtäkt och mord till livstids fängelse. För att läsa mer om denna historia, se dessa länkar: Wikipedia, WorldNetDaily, armyofgod.com, brottsutredning (starkt material, beskriver hur de smetat avföring på pojkens mage och könsorgan, urinerat i hans ändtarm m.m.) kommentar om uteblivet rapporterande i massmedia.

Robert Munt har i dag lanserat en skytteklubb

Även fast Munt inte tycks ha åkt på några åtal de senaste åren, tycks han fortfarande vara aktiv med att locka till sig minderåriga. Så sent som i december 2010 grundade han en skytteklubb, åtminstone på papperet, kallad Acorn Sport Shooting Club. I ansökningsblanketten till denna förening anmodas man bifoga två passfoton samt kvitto på inbetald medlemsavgift på 900 kr. Någon undre åldersgräns för att gå med finns inte, och det är inte svårt att förstå varför en dömd pedofil och bedragare kommer med sådana villkor som dessa. Se även den officiella klubbinfosidan för Munts förening på idrottsonline.se. Munt får med den här informationen ses som extremt farlig, då han med största sannolikhet är beväpnad.

Tidslinje

1948 – föds i England.
1972 – döms för brott mot homosexlagarna.
1975 – döms för tre fall av otuktigt beteende, misshandel och våldförande.
1977 – döms för bedrägeri och försök till bedrägeri.
1978 – döms för två fall av bedrägeri, flyttar till Sverige.
1980 – grundar sin förening Special Air Service
1981 – döms 23 mars för första gången i svensk tingsrätt för bedrägeri, förberedelse till bedrägeri, grovt bedrägeri medelst förvanskning av urkund, urkundsförfalskning och förvanskning av urkund.
Tidigt 80-tal – börjar leva på bidrag.
1983 – döms 9 juni för otuktigt beteende, missbruk av urkund, brott mot vapenlagen, brott mot varusmugglingslagen och brott mot radiolagen.
(Fler okända domar under denna tidsperiod)
1994 – döms för sexuellt umgänge med barn och sexuellt ofredande.
1998 – döms för sexuellt utnyttjande av underårig och sexuellt ofredande.
Gör sig känd för presskortsförfalskning under 90-talet.
2007 – före detta offer vittnar om att ha blivit mordhotad av Munt, när han varnat småpojkar för honom.
2008 – TV 3:s program Insider har ett avsnitt om honom.
2010 – grundar pistolskytteklubb.